Hello! 

 

Har inte blivit så mycket uppdaterande nu på en stund. Har varit i och är fortfarande inne i en tenta-period så det går mycket tid till plugg. Denna helgen skulle egentligen spenderas med näsan i skolböcker men det blev lite fest också. :) 

 

Matilda fyllde år på fredagen och hade fest hemma hos sig. Sen skulle de vidare på halloween-festen på nöjes så de flesta var utklädda. Jag och några andra skulle inte med till nöjes så vi var inte utklädda. Men det va en rolig kväll :) Hoppas även Matilda va nöjd. 

 

Jag tog det ganska lugnt för på lördag skulle vi ju på överraskningsfest för Timmy. Va ganska pigg på lördagen så pluggade lite på förmiddagen men det hann inte bli så mycket förens det var dags att göra sig iordning. Tog lite tid för mig för jag valde att testa locka håret. Har ju en locktång men använder den typ aldrig. Mest för att mitt hår är hopplöst när det gäller lockar. Det håller aldrig. Är fint lockigt i nån timme sen är det rakt igen :( Så himla tråkigt. Sen tar det ju tid att locka hela håret. Men denna gången tänkte jag att jag ger det ett försök. Jag lockade och sprayade håret och det höll sig faktiskt mer eller mindre hela kvällen. Va ju såklart mindre lockigt på natten men allt försvann inte så jag va nöjd. 

 

Joakim och Elin kom och hämtade oss vid 6. Va jättekul att träffa dom igen. De bor ju i Norrköping så det blir alltid länge mellan gångerna vi ses. Mikaela hade tagit med sig Timmy ut på mat och lämnat en nyckel till oss. Väl inne i huset fick vi bråttom och plocka upp allt godis och chips och förbereda allt. Fler folk kom och vi blåste ballonger och pyntade. Släckte sedan ner allt, gömde våra kläder, inga bilar på uppfarten och så hängde vi i matsalen där vi skulle gömma oss. 5 min innan de kom tillbaka fick vi sms av Mikaela. Vi släckte även ner matsalen, gömde oss. Pirrigt och de längsta 5 min. Sen när de kom in genom dörren satte vi på musik, sjöng happy birthday och visade oss. Riktigt lyckat blev det. Va väll kvar där till 1-tiden nån gång på natten. Lyckad överraskningsfest :)   

 

Niklas har vart slö och trött idag men jag har haft turen att vara pigg. Blev en riktig plugg-dag. Det behövdes.

 

Nu på eftermiddagen satt jag och kliade Lita när jag pluggade. Jag har tidigare kännt en liten typ "böld" på hennes hals. Under hakan. Har inte tänkt så mycket på det utan bara att det är nån knöl, som djur får. Jag tänkte väll kolla upp det nån gång men tänkte inte så mycket på det. Sa det även till Niklas för ett tag sen och när han kännde efter kände han det också. Men idag när jag kliade henne kände jag direkt att det var annorlunda. Den va större. Då började jag dirket gräva i pälsen och fick fram knölen. Det visade sig vara en stor äcklig fästing! Jag har aldrig tidigare sett en fästing så i verkligheten, bara på bild. Tänkte aldrig tidigare att det kunde vara en fästing för har tänkt mig dom som mycket mindre och hårda typ. Jag vet inte, men inte så iaf. 

 

När jag insåg vad det va fick jag panik och ringde mamma (min räddare i nöden). Jag vet ju att fästingar är farliga för att de kan bära på smittor men när jag hittade en insåg jag va lite jag kan om dom. Fick för mig att de kunde vara jättefarlig som satt där på hennes hals och sög en massa blod. Men som vanligt kunde mamma lugna ner mig med att de inte är speciellt farliga om dom inte bär på någon smitta och det var lugnt att vänta tills imorn och köpa en fästingplockare. Jag läste lite på internet om fästingplockare så det blir väll att skaffa en så vi har till nästa gång. Vi kunde dock inte vänta till imorn utan att försöka. Så vi gav oss på den med en pincett. Jag höll stackars duktiga Lita medan Niklas tog ett bra tag om fästingen, drog och vred runt som jag hade läst att man skulle göra. Fästingen va väll ganska mätt och släppte tillslut. Ben och huvud satt kvar på kroppen och den levde fortfarande så vi eldade upp den. Hittade ett litet "sår" typ på lita som antagligen va själva bettet och där fanns inte heller något kvar. Gött! Det gjorde vi bra :) Nu bara håller vi tummarna för att det inte var nån smitta i den fästingen och så va vi en erfarenhet rikare. Ingen av oss hade ju plockat någon fästing tidigare. Men jag har en känsla om att det inte var den sista. 

 

Tycker bara så synd om Lita. Och jag mitt nöt som har kännt den tidigare. Hade jag bara kollat så kunde vi ha tagit den tidigare. Dumma mig! Förlåt Lita! :( 

Ska alltid kolla nu direkt jag känner något. 

 

 

Gick med Niklas in på HM idag för han skulle kolla på byxor. Tänkte inte alls köpa nått till mig så gick egentligen bara egenom damavdelningen utan att stanna. Lyckades ändå kasta blicken på ett reaställ med allt för 100:-. Där hängde några jeans-skjortor, tillräckligt för att jag skulle reagera och stanna. Har ju velat ha en jeans-skjorta nu ett litet tag. Har inte letat dirket men tänkt att om jag hittar en som är precis som jag vill ha den så kommer jag köpa den. Vad den än kostar typ ;) haha men de som hängde här va snygga, och billiga! ;) sen att det bara fanns en kvar i 34 gjorde ju saken ännu bättre. 

Sen kom jag på att jag hade ju fått rabattcheckar från HM så då blev det lite ringar också ;) Niklas fick den ena rabatten. 

Så kan det gå :) 

Ha en bra kväll! Nu ska jag plugga på tentan. 

Puss och Kram 

Nu känner jag äntligen att jag kan skriva om mitt lilla projekt här på bloggen :) har inte velat skriva om det innan det va klart ifall mamma eller pappa skulle se det. 

Men nu har jag gjort klart och visade det för dom idag så nu känns det lugnt :P 

Jag har alltså ritat om mamma och pappas kök. Som ett litet arkitektprojekt. Dom har velat göra om sitt kök länge nu men inte vetat hur de vill ha det (och inte varit överens). Så nu frågade mamma om jag ville rita upp något åt dom. Klart jag ville! :D 

Dels som ett sätt att hjälpa dom och dels för att jag gillar att cadda. :P 

Sen så jobbar jag ju på mitt sätt så jag ritade upp några olika alternativ åt dom i stället för en färdig lösning. Då kan de själva plocka ihop det de gillar från de olika alternativen och hitta en lösning. Det tycker jag är ett bra sätt :). Dom va väldigt nöjda med mina ritningar/lösningar så då är jag nöjd. Har ju hållit på med detta på min fritid men tycker det är kul med lite sido-projekt breve skolan. Så länge jag inte har någon tidsbegränsning utan kan hålla på i den takt jag vill och hinner med. 

Detta är inte mitt första projekt jag ritar åt någon annan men jag tycker det är så kul. Det väcker lite arkitekt-drömmen i mig. Det var ju den drömmen som fått mig hit jag är idag. När jag gick på högstadiet hade vi ämnen som hette fysik och teknik, och på tekniken fick vi en gång rita planlösningar. Vi fick rutat millimeterpapper och jag tror det va en lägenhet vi skulle rita (minns inte riktigt). Men jag minns att jag tyckte det va sååå kul! :) jag tror jag gjorde fler planlösningr än vi behövde lämna in ;) haha. Och detta hade jag i bakhuvudet när jag sedan valde gymnasium. Valde teknik för jag inte visste vad jag ville bli, men valde intiktning bygg och arkitektur för att jag gillade att rita planlösningar. Då började jag drömma om att bli arkitekt och få rita hus. 

Valde sedan att läsa vidare till byggingenjör och är nu mer inne på entreprenör än arkitekt. 

Har upptäckt lite om mig själv, jag har inte riktigt det där design-tänket som arkitekter har. Jag är inte så flummig ;) men jag gillar fortfarande att rita i cad-program och det som funkar bra för mig är när någon kommer till mig med en idé eller ett problem och så ritar jag utifrån det. Då behöver jag inte komma med en färdig lösning som jag tycker är bäst utan jag ritar alternativ och så får den personen själv hitta den lösning som passar den bäst utifrån mina idéer. Jag tycker detta är jätteroligt! Jag får vara kreativ på en nivå som passar mig och jag får hjälpa nån som har kört fast och behöver inspiration. 

Jag kommer nog inte bli arkitekt men det är kul att ha lite ritande på hobby-nivå sådär. Det hoppas jag kommer fortsätta även i framtiden :). 

Puss och Kram

Sötaste Frida ❤️ 

Frida sov kvar hos oss. När Niklas gick och la sig (sist för han spelade) så låg lita vid fridas fötter i soffan och zelda vid mina fötter i sängen. Söta katter! 

Vid 2-tiden på söndagen körde vi Frida till hammarö och sen åkte vi till Kil. Skulle fira Viola som fyllt 3år och se Vendela för första gången :) va verkligen på tiden! Hon föddes ju i slutet av juli men på grund av sjukdommar och andra krockar så har vi inte kunnat träffa dom. 

Men idag gick det och det va jättekul! :) Viola va ju underbart go och lekte direkt med presenten vi hade med oss. Va väll bra betyg :) Vendela va ju jättesöt och liten. Som alla bebisar ;) 

Både jag och Niklas fick hålla henne en stund. Det får en ju att börja längta lite ;) även fast jag vet att jag vill ha barn, är jag också väldigt säker på att jag vill vänta några år. Gå ur skolan och så först. :D där är vi även väldigt överrens jag och Niklas, vilket är skönt. 

Vendela somnade där i min famn och då smälte jag ju! :P Då börjar man ju längta och hoppas att tiden ska fort, och att man nån gång får en egen liten krabat :) 

Passar på att snosa och "träna" på andras barn nu :) haha. när man slipper byta blöjor och kan lämna bort dom när dom gråter. 

Fick tyvärr inga bilder på när Niklas håller Vendela eller nån på Viola när hon lekte :( 

Puss och Kram 

Vill bara inte ha en som är allt för stor, dels för att jag inte dricker så mycket kaffe ;) och dels för att när den är tom vill jag kunna stoppa ner den i väskan bland böcker och miniräknare utan att den tar upp all plats. 

Sen måste jag ju berätta om igår när jag och Lena va på biblioteket i vålberg och lyssnade på Ninni Schulman. Hon är författare, uppväxt i hagfors (värmland) och driver spänningsromaner som utspelar sig i lilla hagfors. 

Kommer väll en recension när jag har läst dem :) 

Puss och Kram

Grit är Les Mills hårdaste pass och det känns så coolt att man går på det. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av det! Det står ju att grit vänder sig till de som har tränat ett tag och vill ta det till en ny nivå - inte nybörjare. Jag va så nervös inför första passet, trodde jag skulle dö där inne. Blev ju inte bättre av att vi hittade en blogg innan passet. En blogg där en SATS-instruktör beskrev grit. Hon beskrev det som det värsta du kan vara med om, jämförde med att beskriva bodypump som viftande med skivstänger. Bodypump är inget viftande, det är skitjobbigt! Blev ju ännu mer nervös av det. Men om ni läser dess bloggar så tro inte på det. Grit är jobbigt men inte så jobbigt, man klarar faktiskt av det. Även om jag inte orkar göra alla upprepningar (än) så är jag där och tar mig igenom det, jag kämpar på allt jag kan. Sen har jag ju utrymme att utvecklas. Nästa gång kan jag göra några till. Sen tycker jag instruktörerna på Livskraft är jättebra. De är duktiga på att blanda push med beröm. I grit går dom runt och kollar så man har rätt teknik och pushar en så man orkar lite till. Men beröm är viktigt tycker jag, de får gärna pusha lite för det hjälper verkligen när de står breve en och säger: kom igen nu! Kom igen! En till! Bara en till! Som en PT. Men det bästa är ju efter momentet när man får en high five och ett "bra gjort!" Då känner iaf jag mig bättre och mer peppad :) 

Jag vet inte exakt vilka ställen som kör med Les Mills men om ni redan tränar på ett ställe som kör med Les Mills så testa på Grit! 

Slänger med lite ute-bilder på Zelda också. 

Puss och Kram 

Jag är för det första inte så stort fan av faktaböcker över huvudtaget men samtidigt är jag ju så hungrig efter information. Och riktiga böcker är ju mer pålitliga som källor än internet. 

Men just denna boken vill jag slå ett slag för. Det här med miljön ligger mig varmt om hjärtat och intresserar mig. Det märks kanske inte så mycket men så är det. Jag tror fullt och fast på det faktum att vi håller på att förstöra vår planet. Sen det här med om klimatförändringar är farliga eller naturliga får alla ha sin egen åsikt om men det så mycket annat som håller på att gå åt skogen. Ekonomin rasar, oljan tar slut, vi skapar berg av sopor och så vidare..... Många av oss blundar säkert fortfarande för allt och trivs bra i sin lilla bubbla men tillslut kommer det inte gå längre. Allt kommer komma över oss till slut och då blir vi tvungna att ändra oss. Frågar är bara om vi är beredda att ändra oss på våra villkor eller om vi måste bli tvingade till det . 

Aa ni anar inte. Det är överväldigande och stort, svårt att ta in. Allt finns med i denna boken. Alla problem och olika lösningar och förbättringar. 

Jag får lite mixade kännslor av sånna här böcker. Jag blir å ena sidan deprimerad och uppgiven för det känns som det är kört och tiden har runnit ut och allt sånt men å andra sidan blir jag hoppfull när jag ser alla lösningar som finns, att de redan finns prövade på vissa ställen och va långt utvecklingen kan ta oss. Jag kan läsa och bli full av inspiration och tänka: så ska jag bygga, så ska jag leva, så vill jag ha det. Sen lägger man undan boken och går och lever sitt liv som vanligt!! 

Varför gör vi så?? 

Jag läser om hur man kan återvinna saker och köpa begagnat och tycker det låter fantastiskt, varför gör inte alla så? Sen behöver jag inte gå längre än till mig själv, vill jag köpa begagnade saker och kläder? Nej. Vill jag köpa nya grejer ofta istället för saker som håller längre? Ja. 

Jag kan ju inte begära så mycket mer från andra. Vi måste ändra vårt tankesätt och våra vanor om det ska gå. Därför tror inte jag att det bara handlar om vad varje individ gör. Det räcker inte att alla köper kravodlat och lågenergilampor. Det måste till regler och lagar. Kommuner måste satsa på sina stora nätverk, det måste hända saker i det stora också. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen lika lite som vi kan lägga allt ansvar på politikerna. Det måste ske på bägge ställen. Jag har en miljon argument och ännu fler frågor men kommer inte dra det nu utan nöjer mig såhär annars kommer jag hålla på en evighet å dividera fram och tillbaka. 

Tycker alla borde lösa en sån här bok nån gång bara för att få uppleva kännslorna. Uppgivenheten och hoppet. Sedan även för faktan, de små sakerna som vi inte vet om. Denna boken har några år på nacken så det står lite om olika mål som sverige har och de var fram till 2010. Hade vart kul å veta om dess mål nåddes. 

Jag kommer fortsätta intressera mig för detta med miljön och förhoppningsvis hittar jag ett sätt att bidra. Boken kommer nog vara en av de få skolböcker som kommer få stå kvar i min bokhylla efter studierna. För att påminna mig. Sen om nån vill läsa i den så är det bara att låna :) 

Puss och kram 

Från en Linn med djupa tankar idag.