Barnvakt för 1:a gången

Jag vet att jag är sämst på att blogga. Men tycker fortfarande bildhanteraren i bloggappen på ipad suger och då tappar jag suget. Orkar inte med den lilla extratid det tar att starta datorn, föra över de bilder jag vill ha med osv. Snabbt ska det gå! Men men.... Nu kunde jag inte låta bli. Även om det bara blir en bild så är den på det mest värdefulla lilla liv som finns <3. 




Vi blev som sagt barnvakter från lör-sön. Jaqueline hörde av sig sent på lör eftermiddag och frågade om vi kunde tänka oss. Min mamma brukar va barnvakt men de va upptagna. Jag talade ärligt om att jag va förkyld men det gjorde inget sa hon. Joline går ju på dagis nu och är förkyld titt som tätt. Kändes fortfarande lite taskigt att utsätta henne för mina eventuella baciller men nu är det ju inte så ofta jag får chansen att passa denna lilla dam så jag tog ett själviskt beslut och sa ja. 

Det funkade ändå jättebra. Hon är ju en liten ängel. Hon hängde med oss på kvällen. Inget gnäll efter mamma eller liknande! Dock så fäste hon sig vid mig så jag kunde inte gå ur rummet och lämna henne med Niklas för att hämta något, då blev hon lessen. Men när jag va med kunde hon leka med Niklas. 

Vi bestämde att hon skulle sova mellan oss i dubbelsängen vilket senare visade sig vara ett bra beslut. 
Jag fick natta henne vilket inte var något problem. Sen gjorde jag mig iordning för natten och kröp ner på den lilla plats hon lämnat på min sida. Niklas skulle med lägga sig snart (trodde jag). 

Sov gott till Joline vaknade och va lite gnällig. Hon fick napp, kliade på ryggen men så fort hon somnat om gick det bara en liten stund så vakna hon igen. Jag va så trött så orkade inte kolla va klockan va, såg bara att niklas inte va där så antog att han lagt sig i ett annat rum. Vaknandet fortsatte och jag hämtade välling för att se om hon va hungrig men inget hjälpte. Hennes andning blev annorlunda, typ tät i näsan blandat med typ hicka. Tyckte så synd om henne. Hon bytte ställning, somnade, vaknade igen och så gick det runt i kanske 1 tim, svårt att bedömma tiden mitt i natten när man är halvt borta av trötthet. Tillslut kom niklas in och la sig, han hade varit i källaren vid datorn. Efter det vaknade hon några gånger till sen somnade hon och efter det vi också. 

Men under den där tiden hinner man tänka så mycket. Jag som egentligen har sett fram emot familjelivet börjar tvivla där vid 3 på natten när man halvsitter med en liten i famnen. Vill jag verkligen det här? Klarar jag det här? Klarar jag den sömnbrist som ett barn kräver? Många tankar kom iaf. Orolig och osäker på vad man ska göra för att hon ska få det lättare. Stryker henne över håret och känner sig hjälplös för att man inte få bort det som besvärar henne. 

Där på natten känns allt mycket svårare, tuffare och värre. Dagen efter vaknar jag flera gånger av mig själv på morgonen men är trött så tittar inte på klockan förens den är efter 11! Herregud, sover hon än? Har tillochmed fått sms från Jaqueline som undrar om vi är vakna. Får då väcka Joline som fortfarande sover, men när hon väl är vaken pekar hon demonstrativt på vällingflaskan och meddelar tydligt att hon är hungrig. 

Natten känns inte lika jobbig längre när det har blivit dag igen. Och sova ut fick vi ju (hihi). Så kan ändå säga att barnpassningen gick bra :) Joline va lika nöjd dagen efter och Jaqueline kom vid 13 och hämtade henne. 

Så nu får vi väll se om och när vi blir barnvakter igen. 

Puss och kram