Nu ligger jag lite efter i uppdateringen här så nu blir et nog några inlägg. 

I slutet av sommaren annordnades the island festival här i Karlstad. Jag va där och tänkte nu skriva om min upplevelse. Det var en festival med flera spännande artister och det största dragplåstret var ju David Guetta som gjorde sin enda spelning i Sverige då. 

Det var (precis som PIP) otroligt varmt! Man trodde inte alls att det var slutet av sommaren. Vi var ett tjejgäng som hade stämt träff hos Elin där vi skulle häng lite innan vi drog birt till festivalområdet. 

Jag drog en snabb sväng på systemet innan Elin. Stressad som bara jag kan. Elin skickar sms, ber mig köpa med ett vitt vin, sparkling. Jag kommer in på syrret, håller blicken fäst på golvet framför mig, höjer blicken lite och ser långt ner på en hylla: vitt vin sparkling. Perfekt! Tar en flaska och lägger i korgen. Går ett varv och plockar det jag ska ha. 

Kommer till Elin, vi öppnar flaskan och Elin har förberett med vattenmelon. Vi blandar varsin mimosa och sätter oss i solen. 

VA? Säger jag. 

Men hon har helt rätt. Det står alkoholfritt på HELA flaskan! Fattar inte hur jag kunnat missa det! Helt otroligt. 

Ett gött asgarv fick vi iaf och goda mimosa. Om än alkoholfria :). 

Jaja, tur man kan göra fel ibland. Tror allvarligt att jag får tunnelseende när jag stressar. Skitfarligt ju. 

Målade även naglarna i solen när Ebba och Hanne slöt upp. 

Drog oss bort till festivalen lagom till Otto Knows. 

Riktigt lyckat att ha glass med alkohol i. Sålde som smör denna varma dag. 

Det hade hunnit bli mörkt till Guetta vilket bara förstärkte upplevelsen. Även om man lyssnat på samma housemusik hela dagen så fick han det ändå att spritta i benen. 

Det är himla svårt att förklara kännslan detta ger. Jag har varit på en del olika konserer och alla har sin charm men det häftigaste är när man står i mörkret, kan inte stå still fast fötterna värker, kan inte låta bli att sjunga med för du kan låten, musiken liksom känns och vibrerar i hela kroppen, man blir ett med musiken på något vis och man kan hålla på hur länge som hellst. Detta har jag känt på flera ställen och med olika musik, men bland annat på Guetta. 

Man står i mörkret, ljus som laserstrålar som skjuter överallt över publiken, man bara njuter och allt känns helt underbart, man sjunger med i varenda låt och är typ lyckligast i världen. Skriker varje gång det byter till en ny låt som om det vore höjdpunkten på hela kvällen. Man går helt in i sig själv och musiken, kroppen rör sig i takt och armen åker upp i luften med jämna mellanrum. När musiken bygger upp för refräng gör man sig beredd och sen börjar man hoppa i takt så fort refrängen kommen. Helt magiskt va det! Ben och fötter värkte men man ville ändå att det aldrig skulle ta slut. Man vill vara kvar i det lyckoruset för evigt. 

Har tänkt på det nu i efterhand, tex att han avslutade med låten sexy bitch känns väldigt konstigt och udda. Är inte mycket för låten i vanliga fall men just då va det helt rätt. Vad han än hade spelat hade det nog kännts rätt just då. Så här i efterhand kan jag undra hur det blev så bra?

Hoppas alla som var på festiven hade en lyckad kväll och hoppas att alla kan få vara med om denna euforiska kännsla nån gång, om det så är Guetta, håkan hellström eller Europe. 

Nu känns allt bara grötigt och jag vet inte vart jag ska börja. 

Jag har ju börjat jobba igen efter semestern men det vet ni nog redan. 

Och några veckor efter att jag börjat igen så slutar(!) min bror jobba. Han ska inte sluta helt på sitt jobb än utan har 1 års tjänstledigt. Under detta år ska han gå en utbildning som heter APG29. Då utgår han från Karlskoga. Måste tyvärr medge att jag inte har särskillt bra koll på vad utbildningen är och vad han blir. Men jag vet en del vad han ska göra. Det är en typ av bibelskola där 3 mån läggs utomlands. Eriks grupp skall till Equador och hjälpa till på barnhem om jag har fattat rätt (vet inte om det är samma upplägg varje år, olika länder iaf). Sedan är de en del i Karlskoga då såklart men under våren skall de göra någon typ av praktik genom att åka ut och hjälpa till i en församling som är ny eller nytänkande. 

Det är väll typ det jag vet :) tror iaf han får ett roligt år. 3 mån i sydamerika ensam med 6 tjejer är väll alla 22 åriga killars dröm eller? Haha. :) 

Kan dock inte riktigt skaka av mig kännslan "alla lämnar mig och åker iväg". Först Frida och nu Erik. Nu har jag bestämt att INGA mer syskon åker iväg! Ingen mer lämnar mig nu! Ok? 

Tur att Erik kommer tillbaka tidigare än Frida :). 

De skapar sig iaf väldigt fina minnen och passar på när de är unga och fria :) 

Inte för att jag är gamal direkt :) men jag är inet förvånad att det är just Erik och Frida som sprider sig över världen. De två är de mest rastlösa och äventyrslystna. De är modiga, sociala, spralliga, rotlösa varelser, och det är inte jag. Jag vill många gånger tro att jag ör det men jag skulle nog aldrig våga göra det dom gör. Jag är för hemma kär och älskar högt att ligga stilla med näsan i en bok. Ingen äventyrslusta i mig inte. Eller jo kanske men det mest äventyrliga jag har att se fram emot är en eventuell ballong färd i Skövde :) mer min typ av spänning. 

Men det är ju tur att vi är olika :) de har ju hittat sitt kall här i världen och det är jag glad för. De passar ju precis till det de gör. 

Jag kan göra världens grej av det här men för dom är det inte så märkvärdigt. 

Jag tror jag har hittat mitt kall också :) att stanna hemma, lägga ner mig i mitt jobb. Rota mig i Sverige genom att starta familj med Niklas, skaffa hus mm. Leva ett stillsamt liv och åka utomlands på semester ibland. Räcker fint för mig även om det kanske låter tråkigt. 

Puss och Kram