Nu känns allt bara grötigt och jag vet inte vart jag ska börja. 

Jag har ju börjat jobba igen efter semestern men det vet ni nog redan. 

Och några veckor efter att jag börjat igen så slutar(!) min bror jobba. Han ska inte sluta helt på sitt jobb än utan har 1 års tjänstledigt. Under detta år ska han gå en utbildning som heter APG29. Då utgår han från Karlskoga. Måste tyvärr medge att jag inte har särskillt bra koll på vad utbildningen är och vad han blir. Men jag vet en del vad han ska göra. Det är en typ av bibelskola där 3 mån läggs utomlands. Eriks grupp skall till Equador och hjälpa till på barnhem om jag har fattat rätt (vet inte om det är samma upplägg varje år, olika länder iaf). Sedan är de en del i Karlskoga då såklart men under våren skall de göra någon typ av praktik genom att åka ut och hjälpa till i en församling som är ny eller nytänkande. 

Det är väll typ det jag vet :) tror iaf han får ett roligt år. 3 mån i sydamerika ensam med 6 tjejer är väll alla 22 åriga killars dröm eller? Haha. :) 

Kan dock inte riktigt skaka av mig kännslan "alla lämnar mig och åker iväg". Först Frida och nu Erik. Nu har jag bestämt att INGA mer syskon åker iväg! Ingen mer lämnar mig nu! Ok? 

Tur att Erik kommer tillbaka tidigare än Frida :). 

De skapar sig iaf väldigt fina minnen och passar på när de är unga och fria :) 

Inte för att jag är gamal direkt :) men jag är inet förvånad att det är just Erik och Frida som sprider sig över världen. De två är de mest rastlösa och äventyrslystna. De är modiga, sociala, spralliga, rotlösa varelser, och det är inte jag. Jag vill många gånger tro att jag ör det men jag skulle nog aldrig våga göra det dom gör. Jag är för hemma kär och älskar högt att ligga stilla med näsan i en bok. Ingen äventyrslusta i mig inte. Eller jo kanske men det mest äventyrliga jag har att se fram emot är en eventuell ballong färd i Skövde :) mer min typ av spänning. 

Men det är ju tur att vi är olika :) de har ju hittat sitt kall här i världen och det är jag glad för. De passar ju precis till det de gör. 

Jag kan göra världens grej av det här men för dom är det inte så märkvärdigt. 

Jag tror jag har hittat mitt kall också :) att stanna hemma, lägga ner mig i mitt jobb. Rota mig i Sverige genom att starta familj med Niklas, skaffa hus mm. Leva ett stillsamt liv och åka utomlands på semester ibland. Räcker fint för mig även om det kanske låter tråkigt. 

Puss och Kram