Känner att det är mycket som händer runt mig nu. Har märkt tydligt det senaste vad saker har förändrat sig. Hur jag och andra har förändrats. Fast oftast märker jag det ju inte på mig själv :P hehe. 

 

Nej men ta Simon tex. min extra-bror som nu lever livet för fullt i Chicago! Vad han har vuxit! Han har verkligen hittat sig själv och verkar nu så trygg med sig själv, sitt liv och sin stil. Härligt å se! Det värmer mitt hjärta. 

Men jag kan ine förstå vart den lilla osäkra killen som inget hellre ville än att kunna ha mjukisbyxor på sig i skolan tog vägen. Han som tyckte om att krypa upp i ett hörn själv med en bra bok (precis som mig) och ville leka "mamma, pappa, barn" och "lejonkungen" med mig :D Vart tog den lilla taniga killen som bokstavligen VUXIT UPP på pasta och gurka vägen?

Han är ju inte direkt borta men lite borta ändå. Sörjer lite samtidigt som jag såklart är glad för hans skull. 

 

Han är ju den sista jag trodde skulle flytta många mil hemifrån, ställa sig på scen och sjunga och dra till chicago med sina kompisar. Den simon jag växte upp med skulle aldrig ha vågat men just därför är jag kanske extra glad för han och önskar honom all lycka. 

 

Tycker han är världens coolaste och bästa sångare. 

När han blir känd kan jag ju skryta med hur många gånger vi kollat på (och sjungit till) filmen High school musikal :D haha. 

 

För å inte glömma Pearl harbor med chinesisk text och alla gånger vi hamnade långt efter dom andra i skidspåret, men kul hade vi. 

 

Ha nu så himla kul på din resa min vän, njut av livet och gör det som du tycker är kul! :)