Ett år som jag har sett fram emot väldigt mycket, året som kändes så långt bort men som redan är här. Året då jag kommer vara klar med min utbildning. 

Ändå känns det lite annorlunda nu. Det jag har sett fram emot hela hösten känns plötsligt lite skrämande. Mitt I allt det roliga. Har tänkt hela hösten: "nu går jag sista året!" " till sommaten kommer jag ta min examen" "sen kommer jag börja jobba" "va skönt det ska bli" "va roligt det ska bli" "det här året kan inte ta slut fort nog!" Jag känner fortfarande mycket av det där men det har dykt upp nya tankar och känslor som tär på mitt självförtroende något. 

Efter 3 år på universitet så har jag verkligen kommit in i det, jag vet hur det funkar och vad som förväntas av mig. Det är en vardag och en fast punkt i tillvaron. Även om jag ser fram emot att jobba kan jag inte sluta tänka på att jag lämnar något som är tryggt för att hoppa ut i nått okänt. Det här med trygghet är något som är viktigt för mig. Jag har trivts så bra med utbildningen, skolan och mina klasskamrater och nu ska allt ryckas upp. Lite sorgset ändå. 

Sen det där jobbet som jag va så säker på att få efter sommaren känns inte alls lika säkert längre. Tänk om jag inte får nått jobb? 

Jag hade ju min plan klar. Vad hände? 

Jag är dock ganska säker på att ett jobb av någon form borde jag hitta. Sen kanske det inte blir mitt drömjobb eller det jag hade tänkt mig, kanske inte ens i byggbranchen. Vem vet, men ett jobb tycker jag att jag borde hitta. Och om jag mot förmodan inte skulle få nått så kommer jag söka några kurser att läsa extra på univetsitetet medan jag letar jobb. Det är min plan B. Så egentligen kommer jag ju inte stå där i juni utan nån som helst aning om vad jag ska göra, men den här tveksamheten mot min så självklara plan smyger sig på mer och mer ju närmare sommaren vi kommer. 

Är väll nervös och det är så typiskt mig. Alltid vid "första gång"-are! Hatar att göra saker för första gången! Vill ju kunna nått riktigt bra innan jag gör det. Vet ju att det inte funkar så, nån gång måste vara den första. Men jag tycker inte om det. 

Kommer väll säkert ändra känsloläge flera gånger under våren men det är så här jag känner nu. Jag är på väg mot något spännande och skrämmande.